28 oktober 2011
Den 25 oktober fortsatte Ratios seminarieserie om lönebildning med att utforska varför facket tappar medlemmar och vilka konsekvenser detta medför.
Den fackliga organisationsgraden har fallit under ett antal år
och ligger idag på 65 procent inom privat sektor. Inom vissa
sektorer, och särskilt bland ungdomar, är ännu färre med i facket.
Under seminariet diskuterades vad som är orsakerna och vilka är
konsekvenserna för den svenska arbetsmarknadsmodellens
funktionssätt och framtid?
Professor Anders Kjellberg, sociolog från Lunds
universitet, inledde med att redogöra för utvecklingen av fackets
anslutningsgrad och konstaterade att facket förlorat nära en kvarts
miljon i medlemmar under en tioårsperiod. Detta samtidigt som
arbetsmarknaden vuxit.
Störst är tappet i samband med höjda a-kasseavgifter, 2007-2008.
De största förlorarna är LO-förbunden, medan tjänstemannaförbund
och akademikerförbund vänt trenden och sedan några år tillbaka
växer i medlemsantal. Ett generellt bekymmer är dock
anslutningsgraden hos ungdomar.
Sverige är fortfarande bäst i världen när det gäller facklig
anslutningsgrad (tätt följt av Finland). Sju av tio arbetstagare i
Sverige är fackanslutna, i Tyskland en av fem och i Frankrike färre
än en av tio.
Bland de konsekvenser Anders Kjellberg lyfte
fram i diskussionen fanns:
- Ökade krav på statlig reglering. Det skulle främst bli fråga om
implementering av EU-direktiv.
- Svårare att decentralisera lönebildningen då det inte finns
någon lokal part att förhandla med.
- Ökad konfliktfrekvens på den svenska arbetsmarknaden.
Anders Kjellbergs presentation finns
här.
Sedan diskuterade en panel orsaker och konsekvenser av den
sjunkande anslutningsgraden.
Annika Elias, ordförande för Ledarna, inledde
med att peka på betydelsen av individualisering:
- Du vill bli bemött som en individ, inte en del av ett
kollektiv. De fackförbund som klarar det har också en framtid. Då
måste man först förstå hur arbetsmarknaden har förändrats. Idag
råder en stor variation i anställningsförhållandena. Det måste man
kunna hantera.
Annika Elias varnade för att lämna fältet öppet för ökad
lagstiftning och menade att fack och arbetsgivare har en viktig
uppgift i att samarbeta, inte minst när det gäller frågan om
individuell lönebildning, för att arbetsformerna inte ska falla
ihop och skapa oroligheter på arbetsmarknaden.
Dag Klackenberg, VD Svensk Handel, lyfte
diskussionen om attitydförändringarna.
- Den motsättning på arbetsmarknaden som facket byggt sin roll
på finns inte längre. Idag ser man på fackligt medlemskap som en
försäkring, bra att ha om något händer men inte för att engagera
sig.
- Många, särskilt unga, tycker det är mer naturligt att skaffa sig
en tandvårdsförsäkring! De utgår från att samhället tar hand om
dem.
Den stora risken som Dag Klackenberg framhåller är att det inte
finns någon motpart för arbetsgivaren att förhandla med, om den
fackliga anslutningsgraden blir för låg.
Göran Arrius, ordförande för SACO, fyllde på
med att konstatera att den svenska modellen har varit mycket
funktionell med få konflikter på arbetsmarknaden och få ärenden i
domstol. Han menade dock att dagens arbetsmarknad kräver andra
modeller för avtal och samarbete:
- Facken har en stor uppgift som coach i t ex lönesamtal och
processerna runt lönebildning. Särskilt för kvinnor har det fallit
mycket väl ut. Men det är i riktigt svåra och långgående konflikter
som facket verkligen gör skillnad.
Göran Arrius ser det som en klar fördel att kunna vara med i
samma fackförbund hela livet. Kanske ska facket börja rekryteringen
redan under utbildningen?
Diskussionen som följde handlade bl a om insider och
outsider-problematikens olika aspekter, om hur unga och invandrare
har svårt att komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget, om i
vilken mån facket redan idag gynnar sina egna medlemmar, om hur
fler och fler blir "chefer" och därmed identifierar sig med
arbetsgivare eller i fall inte med kollektivet samt var gränsen går
för att facket ska vara en legitim part att sluta avtal med. Ingen
kunde ange en specifik siffra men Annika Elias menade att vi
tydligt kommer att uppmärksamma gränsen. Då arbetsmarknaden blir
mer och mer orolig, och fler och fler konflikter uppstår. Då har vi
passerat gränsen.
Anders Kjellbergs uppsats.